Måndag    5.6.2017 
  7.18km Totalt: 53.1km

Vi har inget direkt på agendan förrän tävlingarna drar igång efter lunch så jag, Nisse och Anders såsar runt lite i depån.
Lite för länge skulle det visa sig då vi sedan egentligen tänkt dra oss till Braddan bridge för att se tävlingarna men lyckas inte ta oss längre än botten av Bray Hill innan vägen blir avlyst och vi vackert får finna oss i att bli kastade av "banan".

Då vi redan stått på Bray Hill (även om det var längre upp) bestämmer vi oss för att gå vidare i alla fall även om det nu blir en betydande omväg.
Vi tar oss dock inte längre än till Quarterbridge innan vi får kasta in handduken och betala £4 i inträde för att se tävlingarna från en liten kulle vid vägen.

Nu var detta faktiskt också en riktigt bra plats där man hade bra chans att se olika spårval och kurvteknik.
Det vill sig dock inte bättre än att ungefär samtidigt som tävlingarna drar igång gör min migrän det också och den här gången slår det till rejält.
Jag tar medicin men det hjälper inte ett dugg och för varje ekipage som drar förbi känner jag mig bara mer och mer illamående.

Efter att Supersport-racet avslutats och Sidvagnsracet dragit igång fixar jag det helt inte längre, jag måste i horisontalläge.
Då jag tyvärr har viss erfarenhet av detta så går jag in på McDonalds vilket ligger längs vägen och köper med mig ett gäng nuggets och cola, vill det sig så illa som jag misstänker så är det antagligen det enda och sista jag kommer klara av att äta på ett tag.

Jag tar mig hem till boendet och häver mig ikull med en värk i ögonen som är det värsta jag upplevt på väldigt, väldigt länge.
Tänk dig att någon håller på att hamra in glödgade spik i skallen på dig genom ögonen och att en slangklämma håller på att dras åt runt huvudet med en skruvdragare så har du i princip det jag känner när jag har migrän.
En sak är säker, när den dagen kommer att jag står och bankar på porten till helvetet så vet jag redan vad som väntar.

TT Supersport Race

#2 Bruce Anstey, Honda/padgettsmotorcycles.com (7:a)

#3 James Hillier, Kawasaki/JG Speedfit Kawasaki (2:a)

#4 Ian Hutchinson, Yamaha/Mcams Yamaha (5:a)

#6 Michael Dunlop, Yamaha/MD Racing (Vinnaren)


#8 Gary Johnson, Triumph/ReactiveParts (6:a)

TT Sidecar Race

#1 Ben Birchall/Tom Birchall, LCR/IEG Racing (Vinnarna)

#5 Tim Reeves/Mark Wilkes, Honda/Klaffi Racing (5:a)

 Tisdag    6.6.2017 
  3.12km Totalt: 56.22km

Migränen vägrar ge med sig, jag tar mig inte ur sängen och är helt utmattad.
Det skapar tyvärr ett moment 22 där sjukdomen föder sig själv för då medicinen inte biter så är sömn är det enda som kan upphäva anfallet och ögonvärken är så svår att jag omöjligt kan sova.
Tänk dig att någon sticker in en glödgad spik i ditt öga och rör runt som i en gryta och att du är så illamående att det ligger och väger precis på gränsen till om du ska spy så har du ungefär den situationen jag befinner mig i.
Jag får erkänna att jag faktiskt låg och tyckte rätt synd om mig själv.

Jag lyckas slumra till några gånger under dagen och ett sista försök med medicinen (som måste ransoneras starkt då den vid överdosering i sig ger istället för lindrar migrän) så släpper det faktiskt framåt kvällen.
Då jag i det här läget inte ätit något på mer än ett dygn går jag på ett säkert kort, Ankan på restaurangen On The Rocks nere vid Promenaden.
Jag hade ätit den vid ett tidigare besök med Nisse och Anders och då såsen i princip är sylt så var det precis vad doktorn ordinerar, migrän är visserligen en väldigt individuell sjukdom men söta saker hjälper i stor utsträckning mot illamåendet för de flesta och så även på mig.

Av en ren händelse träffar jag på Fredrik, Jonas och Kent när jag ska sätta mig till bords så självklart byter jag strax plats och får sällskap till maten.
Efter en utsökt måltid drar vi upp till The Woodbourne, en pub som i princip är grannhuset till vårt boende för en liten digestif.

Även om jag borde ge fan i det så kan jag inte motstå en halv pint Guinness.
Skallen klarar sig säkert bättre utan men kalorierna kan iaf göra lite gott efter ett dygns självsvält.

 Onsdag    7.6.2017
  91km Totalt: 1510km    9.58km Totalt: 65.8km

Jag är uppenbart otursförföljd på den här ön för nu när jag äntligen är fri från migränen vaknar jag istället upp till jordens förkylning.
Men det går i alla fall att leva med så jag hänger med guiden och resten av gänget till en åskådarplats vid Cronk-y-Voddy (var får de dessa namn ifrån?).

Vi står längs en infart under Superstock-racet och efter ett par varv har jag lyckats bänka mig i sittande ställning precis vid vägen.
Jag har därför första parkett när hojarna kommer över krönet med framhjulet i luften och blåser förbi i 200km/h.
Det är verkligen helt otroligt att se vilken kontroll de har på maskinerna.

Efter racet tar guiden oss med till Niarbyl Cafe vid havet utanför Dalby där vi intar fika/lunch till en fantastisk utsikt.
Sightseeingen utvändigt höll jag dock till ett minimum då det blåste kallt som satan.

Efter energipåfyllningen har guiden ytterligare en liten juvel på lut, ett vattenfall utanför Glenmaye.
Det vare en mycket vacker skogsvandring och då vi kommit bort från kusten har det slutat blåsa.
I ett i övrigt ganska kargt landskap var det häftigt att gå in i rena trollskogen.

Nu har resten av gänget för avsikt att åka tillbaka men vi har andra planer.
Nisse har läst på och vill åka och titta på Milners Tower innan vi åker tillbaka mot Douglas så det gör vi.
Vi får följe på vår färd av Jonas, Jan och Per.
Säkert ångrade de sig flera gånger längs vägen, för till att börja med så ledde gps:en in oss på en riktigt spännande väg med både grus och vegetation på vägbanan och guppig som en tvättbräda.
Skyghögt underhållningsvärde på Tigern men kanske inte lika mycket på en sporthoj.

Längs vägen stöter vi på ett annat märkligt torn som visar sig vara Cross Vein Mine, en gammal blygruva där jag inte kan motstå att stanna gruppen för att ta foton innan vi fortsätter till Milners.

Vid Milners var det en otroligt brant ko-stig upp till tornet, så här i efterhand tycker jag att det var värt det men just då, när infarkten var nära och snoret sprutade som två brandslangar ur näsan var jag inte våldsamt inspirerad.

Superstock TT Race Cronk-y-Voddy

Startnummer: #4 Ian Hutchinson, BMW/Tyco (Vinnaren) • #15 William Dunlop, Yamaha/Temple Golf Club (7:a) • #48 Björn Gunnarsson, BMW (DNF) •  #77 Rob Hodson, BMW/Hodson Racing (24:e)

Niarabyl Cafe

Vattenfallet Glenmaye

Cross Vein Mine

Milners Tower och utsikten från tornet